Småsaker som berör djupt
Denna dag var som uppgjord för snyftfilm och vilken film är inte snyftarnas film. Jo, självklart The note book (Dagboken). En otroligt bra och vacker film! En film som jag skulle kunna se hur många gånger som helst och kommer att snyfta lika mycket varje gång jag ser den. Den innehåller verkligen allt som en film ska, speciellt såna filmer som jag gillar. Jag snyftar från start till slut, kanske beror det just på att jag vet vad som kommer att hända, för egentligen är det inget vidare sorligt i början, men det är så vackert att man börjar snyft för fortsättningen. En film som jag verligen kan rekomendera!
Man blir berörd av den lång tid efter man sätt den, gått 30 min nu sedan filmen tog slut, men har låtit musiken fortsätt. Musiken säger så otroligt mycket att massor utav tankar börjar att rulla runt i huvudet och man vet inte riktigt vad man ska göra av dem, känslosamt, speciellt när man är ensam.
Sedan finns det även böcker som berör mig precis lika mycket som denna film. Det finns just en bok, läst den ett antal gånger, varje gång läser jag ut den på en dag och ligger och nästan störtbölar. Den är såå sorlig men samtidigt så jäkla bra, en bok som man läser om och om igen. Det är kanske inte den mest skönlitterära boken, väldigt ungdomling. Malin + Rasmus = Sant. Läs så förstår ni vad jag menar!
Jag har en liten favvo författare, Katarina Von Bredow. Hennes böcker berör mig lika mycket allihopa, kan sätta min in i varje bok jag tror att det är mig hon skriver om. Precis som innan är det lättlästa böcker för yngreungdomar men kan inte låta bli att fastna i dem.
Sen är det samma visa efter varje bok, jag lovar mig själv att läsa en till bok av henne, men hur kan jag låta bli? Kanske har alla böcker samma struktur men för mig spelar det ingen roll, något som jag gillar att läsa om.
Finns bara en bok av henne som jag inte blir arg, ledsen lr liknande efter att jag läst. Hur kär får man bli? Även där ett bra bocktips!
Nu ska jag försöka komma ifrån dessa småsaker som berör djupt. Kanske gå ut i det fina vädret, får se om jag orkar, det är verkligen inte min dag idag, en dag där jag bara ska vara. Ibland händer det så mycket att jag glömmer bort att ta en paus. En paus som är behövlig. Måste få en stund att hitta mig själv och släppa ut allt som far omkring i mitt huvud, någonting som inte går att göra i skolan där man hela tiden ska verka glad, för annars är man skit sur, (knepigt dedär). En del kan inte helt enkelt förstå att den gladaste oftas har mest inombords som den inte vill att andra ska veta om. Någonting som den döljer så bra med sitt leende på läpparna.
Man blir berörd av den lång tid efter man sätt den, gått 30 min nu sedan filmen tog slut, men har låtit musiken fortsätt. Musiken säger så otroligt mycket att massor utav tankar börjar att rulla runt i huvudet och man vet inte riktigt vad man ska göra av dem, känslosamt, speciellt när man är ensam.
Sedan finns det även böcker som berör mig precis lika mycket som denna film. Det finns just en bok, läst den ett antal gånger, varje gång läser jag ut den på en dag och ligger och nästan störtbölar. Den är såå sorlig men samtidigt så jäkla bra, en bok som man läser om och om igen. Det är kanske inte den mest skönlitterära boken, väldigt ungdomling. Malin + Rasmus = Sant. Läs så förstår ni vad jag menar!
Jag har en liten favvo författare, Katarina Von Bredow. Hennes böcker berör mig lika mycket allihopa, kan sätta min in i varje bok jag tror att det är mig hon skriver om. Precis som innan är det lättlästa böcker för yngreungdomar men kan inte låta bli att fastna i dem.
Sen är det samma visa efter varje bok, jag lovar mig själv att läsa en till bok av henne, men hur kan jag låta bli? Kanske har alla böcker samma struktur men för mig spelar det ingen roll, något som jag gillar att läsa om.
Finns bara en bok av henne som jag inte blir arg, ledsen lr liknande efter att jag läst. Hur kär får man bli? Även där ett bra bocktips!
Nu ska jag försöka komma ifrån dessa småsaker som berör djupt. Kanske gå ut i det fina vädret, får se om jag orkar, det är verkligen inte min dag idag, en dag där jag bara ska vara. Ibland händer det så mycket att jag glömmer bort att ta en paus. En paus som är behövlig. Måste få en stund att hitta mig själv och släppa ut allt som far omkring i mitt huvud, någonting som inte går att göra i skolan där man hela tiden ska verka glad, för annars är man skit sur, (knepigt dedär). En del kan inte helt enkelt förstå att den gladaste oftas har mest inombords som den inte vill att andra ska veta om. Någonting som den döljer så bra med sitt leende på läpparna.
Kommentarer
Trackback
