Ett bär i förorten

Vänner kommer vänner går... Eller hur var det man sa igen?
Jag har haft många vänner som försvunnit ur mitt liv. Men av godtagbara skäl. De har flyttat. Och oftast tappar man kontakten då, inte speciellt konsigt.

Jag har även haft en vän, en mycket nära vän idag, som gled ifrån mig, lr rättare sagt jag tog avstånd från henne. Under nästan ett helt år pratade vi inte med varandra, även fast vi gick i samma klass och varit vänner i flera år.
Men i grund och botten var våran vänskap så djup att detta år som vi inte var med varandra gjorde ingen skillnad. Min vän insåg sitt misstag och bad om ursäkt och idag är vi bättre och närmre vänner än vad vi någonsin varit. Trots allt som skett, de la vi bakom oss, för vi älskar ju varandra.

Jag har sedan en vän till. Som jag iaf ser som min vän och mycket bra vän. Eftersom jag anser att man verkligen inte behöver ses jämnt eller ha kontakt, för i grund och botten är vänskapen så pass djup. Men min vän verkar inte dela mina tankar vilket är synd.
Jag vet själv att jag inte är en mönster vän, men jag är heller inte synsk och kan veta när min vän inte mår bra. Att jag är dålig på att höra av mig vet både jag och mina vänner, det drabbar alla mina vänner.
En annan vän till mig träffar jag enbart nästan när vi går ut, hur patetiskt är inte de? Och har inte träffat henne sedan vi var på Grancanaria tillsammans för tre veckor sedan. Men det är ingenting som vi tar skada av då vi båda har ett annat liv också som består av skolan, pojkvän och familjen. Och vi båda vet att vi finns där för varandra.
Att min andra vän inte ser på saken precis som jag tycker jag är hemskt. Även om jag inte vart den bästa vännen så har hon alltid funnits där för mig och jag erbjudit henne den hjälp jag kan ge. Men hon har inte tagit den.
Och jag hoppas att hon vet att hon betyder mycket för mig, även om det gått snett. Men samtidigt skulle jag uppskatta att hon sa till mig när det går snett och inte bara sen beskyller mig för inte varit där för henne.

För mig ska riktigt vänskap klara av att man inte ses eller inte hörs. Det ska kunna gå ett år utan att man har kontakt och sedan när man ses ska det vara helt normalt. Då har man en djup vänskap.
Det krävs från båda att man inser att det finns mer i livet än bara en vän. Och vara ärliga mot varandra och berätta när man tycker sin vän beteer sig dåligt.
Med detta inlägg vill jag inte hysa någon agg mot någon, utan bara ge en klarare syn från min sida när det gäller vänskap.
Och någonting jag inte tål är när jag fåra höra saker från andra, och personer som använder vi/ni när man är ensam. Har någon någonting emot mig eller någonting som den vill säga. Säg det till mig så jag iaf får min rätt att kunna uttrycka mina tankar och känslor.