Ett bär i förorten

Skolångesten börjar sakta  men säkert komma. Fick ett trevligt sms av min läre om att vi börjar på torsdag och enligt schema. De känns inte alls bra! Det betyder att jag ska gå upp 05.45 och jag vet inte alls om min kropp är redo för det! Detta har liksom försvunnit från mitt liv de senaste månaderna. Kan knappt minnas sist jag gick upp så tidigt. Största fördelen med praktik, iaf min praktik. Sovmorgon. Men nu är den borta och det är bara att börja hugga i igen! Glad över iaf att jag har tre korta dagar i veckan:) + att vt består av mycket lov och många saker att se framemot. Både bra och skrämmande saker!

Det börjar mer och mer sjunka in för mig att jag ska om en vecka spela 3manna DM final mot en VM mästare! Coolt, men skrämmande. Ska lilla jag möta den stora? Blire det bättre och säga att hon är min mams chef? Lite nervös blir jag, men det kommer säkert gå bra. Har väl inte lika mycket press på mig som hon. Gör hon bort sig så är det värre, hon är ju någon, jag är ju bara lilla jag. Bara tänka positiv nu:P Försöker väl iaf...

imorgon ska jag iväg och göra blodprov 1/5! Det kommer ju gå galant, är ju van vid att bli stucken i armen, har ju inte direkt gjort någonting annat under hösten!:P
Efter det ska jag in mot stan och möta min kära J. Där ska vi luska fram lite fakta och sedan bestämma oss vart vi ska börja träna någonstans. Dags att trixa till kroppen lite efter 3½ års uppehåll från träning och gymnastik! Hoppas jag inte är allt för otränad...