tänk efter.

Jag skäms. Något jag aldrig gjort förrut. Men nu skäms jag. Riktigt mycket.
En klack som inte ska vara farlig, blev livsfarlig.
Jag skäms. Jag skäms för att vara bajare.
Jag skäms inte för det lag jag älskar. Men jag skäms över hur människor som påstår sig älska ett lag, krossar dess hjärta.
Hatet är inte mot laget eller individerna som spelar, utan mot motsåndarnas klack. Familjer har slutat att gå på någonting som de älskade. De vågar helt enkelt inte.
Ett liv togs nästan igår.
Är det ett liv som ska sätta stop för detta? Och är det isånna fall värt det?





Ännu en skandal och sorg för fotbollen.
Vet inte ens längre om jag kommer våga uppfylla min dröm.
Att fota ett allsvenskt derby.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0