Ett bär i förorten

Idag var det dags igen då. Som jag tidigare berättat om vill jag bli blodgivare men de har varit strul med mina provsvar ang. att jag har för lite blodplätter. Så idag har jag varit ännu en gång och lämnat blodprov för att se hur många blodplättar jag har. Börjas känna lite irriterande eftersom allt har blivit så utdraget. Jag tycker inte att man ena dagen har för lite blodplättar och sedan 1 vecka senare har man det dubbla. känns bara mysko.
Inte blir det bättre heller när man möts av en sur sköterska som knappt säger hej. Stoppar bara in nålen i armen, tejpar slarvigt och säger åt mig att gå det är klart. Tänk om jag hade varit världens mest nålrädda person eller kanske tycker det är jobbit att se blod. Har man ett serviceinriktat jobb måste man ju prata med patienten, annars har man ingenting där att göra tycker jag.
Nu har jag svinont i armen oxå för att hon gjorde ett slarvit jobb. Ibland blir jag så irriterad på allmänheten.

Idag mötes vi, jag och min klass, av en ursinniglärare. En lärare som vi aldrigt sett arg. Stämningen i klassrummet kunde man ta på, alla kände att någonting inte stod rätt till.
Under helgen hade våran lärare/mentor skrivit ut våran närvaro än så länge nu i 3an. Statistiken var så hemskt att enbart 7/23 stycken hade godkänn närvaro, d.v.s över 80%,självklart var jag en av dom, vad hade ni förväntat er:P
Aldrig har jag sett hon så arg och besviken, den klass som han ansåg var den bästa han någonsin haft hade svikit honom.
Detta resulterade i att han bara sa till oss att gå och att han inte tänkte ha någon lektion med oss. Lektionen är då oxå 6 timmar lång med lunch.

Självklart blev det massa blandade känslor angående detta, vissa tycker att han inte skulle bestraffa alla och vissa brydde sig inte alls utan gick bara hem, de säger väl någon de oxå? Vi hade ju lektion sedan på eftermiddagen. Och självklart ställer jag mig emellan alla. Håller med min lärare men samtidigt förstår jag hur min klass reagerar. Samtidigt tycker jag att det är alldelse för sent att vakna upp nu och påveka min klass närvaro. Jag är chockad över att ens några fick börja 3an nu till hösten, så illa var närvaron i 2an. Men då brydde sig ingen? Varför kommer detta så jäkla sent? De tror väl inte att de kan förändra en klass´s närvaro på en vecka? Speciellt inte något som pågått sedan års 1.

Dålig uppdatering. Jag vet. Kan ju beror på tråk dagar. Även att jag ej vart på topp.

Idag tror jag att det är nationella SL hatar theresedagen? Mer tydligt kan det ju inte bli. Jag kan inte ha varit snäll mot SL i mitt förra liv.
Allt började i morse, att jag var tvungen att springa till bussen kan jag ju inte skylla på SL, det blev helt enkelt lite stressigt på morgonen. Men iaf, hinner med bussen och kommer till älvsjö. Vad händer där? Jo självklart är tåget som jag ska ta, 07:16, inställt, nästan går ju 15 min senare men gör att jag kommer 1 minuter till skolan innan vi börjar och just idag på morgonen har vi den lektionen som man inte kan komma försent till. Självklart är även halv tåget försenat, men som tur är hinner jag med bussen i handen sen.
Eftersom jag nu redan var försenad, tänkte jag var lite smart. På morgonen kan jag välja på två bussar, 824 och 834. Jag väljer att ta 824 eftersom jag vet att den går en minut förre 834, vilket jag då skulle hämta in lite tid:P Men men, vad händer då? Jo självklart så blire någe fel med bussen, jag ser hur 834 åker ivåg och där sitter jag på en buss som vägrar att åka. Klockan är nu fem i 8 och bussen har inte gått än. Jag har bara tre stationer jag ska åka. Så precis innan bussen ska till sista stationen och göra en högersväng svänger bussen till vänster! Helt bussen protisterar eftersom alla kommer ifrån det försenade tåget och ska till samma skola och samma busshållsplats. Chaffören lugnar oss och svägen in på bussgaraget där vi får reda på att bussens skylt där det står vart bussen går fungerar inte. Så en servicekille kommer på och fixar detta. Klockan är nu 08:10 och jag är irriterad. Kommer iaf tillslut fram till skolan, stressad och irriterad. Kanske inte bästa start på dagen?
Men tror ni att eländet slutar nu? Nej nej. När jag sedan skulle hem från stan, vart med två klasskompisar och gjort en FotoC uppgift från kl 13-1830 och är verkligen helt slut i benen och har ont i fötterna och är helt överlycklig över att jag kan ta t-banan raka spåret hem. Men när jag kommer till V-torp så är det plötsligt slutstation och jag måste GÅ hem. Visst, bara en station, men jag var så trött och hade ont i fötterna. 
Detta har verkligen inte varit min dag. 

Idag hade jag bara en lektion som bestod av att vi satt och fick träsmak i arslet medans vi tittade på filmen Gandhi. Ap-lång film, vi hann bara se halva (1½ h) och resten ska vi ses nästa fredag. Jag skulle egentligen ha haft projekt arbete idag men mer än hälften av gruppen drog, så ickesanicke blev de av.
Istället fick jag en efterlängtad pratstund med min mentor, även fotolärare, helt oplanerat. Kändes skönt att få prata lite, få göra lite vad han har och säga och även viktigt att jag kan berätta vad som händer eftersom min klass inte vågar någonting, bara tisslarochtasslar efter lektionerna istället bara för att säga det. Känner mig även mer motiverad och längtar nästan nu efter att få börja med C-kursen i foto som jag vara så orolig över. Min lärare kunde så lätt höja mitt egna självförtorende genom att säga att det som jag gör, gör jag bra och har lyckas med sådant som ingen annan tidigare gjort. Det sporrar verkligen att jobba vidare. Kändes även bra att han kunde kläcka ur sig att jag får MVG i fotoB. Just nu känner jag mig överlycklig:)

Ikväll blir det en myskväll med A eftersom jag inte kommer att träffa han på hela helgen ska nämligen på läger med mina småtjejer till lagnö! Får se hur det gått, tror aldrig att jag har umgåts i två dygn med 7-10 åringar, kanske kommer jag bli galen på dom? Men hoppas iaf att det blir skojj, det skadar ju inte att man tjänar pengar på det oxå, inte mycket men lite iaf :)

Snabb uppdatering av helgen:

Fredag: Har fått någon slags fredags sjuka. Förra fredagen deckade jag kl 21:30 och sov till 12 dan efter, d.v.s nästan 14 timmar! Sedan hände samma sak nu i fredags, fast nu somnade jag redan kl 21 ock vaknade inte förrän kl 12 dan efter, d.v.s 14 timmar även denna natt! Vad är det som håller på att hända? Det skrämmer mig lite. Tar skolan sådan kål på mig redan?:S

Lördagen: Lugn dag till en början. Medans A var ute och sprang, träningsnarkoman, så tog jag en härlig dusch och försökte få till fest frillan. D.v.s en släta runt hela huvudet som förhoppningsvis ska hinna torka till kvällen så att håret blir härligt lockit. Men det gick ju inte denna gång, håret var lite fuktigt vilket resulterade i mindra lockar:( men men...
I all stress att bli klar innan alla skulle komma på förkrök så självklart märker jag att min hårgelé har på något mystiskt sätt gått upp och drält ut gelé i hela min bokhylla. Detta gjorde så att när J kom stog jag i hunderkläder och var halvsminkad. Tur att resten var en aning sena så att jag hann göra mig i ordning!
Efter mycket skratt och uppätning av mina blommon gav vi oss iväg mot stan och Huset. Kvällen var skönt, dock otroligt för mycket folk, nästan lääskigt! J träggade allt för många killar, tappa räkningen tillslut och kl 04 låg jag i min säng med A helt utpumpad.

Söndag: Kanske blev det lite sent på lördagen med tanke på att jag skulle upp kl 08:30 p.g.a bowlingmatch. Gjorde mitt bästa beslut på länge och tog en härlig dusch innan. Kände mig så mycket fräshare och piggare, dock gjorde mina lnän och fötter riktigt ont från lördagens partaj.
Matchen gick ju inge vidare iaf, vi loosa med 15-5 men jag spelade iaf bättre än sista (vilket inte är bra), öka med 9 pinnar, inte illa....ha ha ha noot...vart har mitt glänsande spel tagit vägen?
Efter matchen var det bara att bege sig hem, gör sig i ordning på nytt för att sedan dra till globen för att möta bowlinglaget och se på en underbar match, bajen-kalmar, som inte slutade så underbart!

Detta var min helg. Helt fullspäckade. Är verkligen helt slut nu. Tror att jag ska ta ett grymt beslut till och ta en härlig dusch. Känner mig helt frysen (man säger dock frussen såklart;)). När är det ok att ta på sig vinterjackan? Känns som det är alldelse för tidigt nu. Vad ska jag annars ha på mig i vinter?

Det finns en sak som får mig att le när man har det som mest tråkigt, d.v.s på tunnelbanan, pendel eller bussen. Och vad är då inte härligare än en tunnelbaneflört som jag så vackert kallar det. Det är alltid likadant varje gång. En kille tittar på en man tittar på honom och på engång i blixtens hastighet, för att han tror att man inte märker, tittar han bort. Detta fortsätter såklart ett antal gånger. Är det inte festligt och någonting man verkligen blir glad över? Personligen så älskar jag det. De livar upp ens färd en aning! Sedan kan det ju vara ett plus om man är singel och killen ursnygg, men det är ju inte alltid man lever upp till dessa kriterier, men härligt och nästan lite mysigt är det. Men självklart finns det ju undantag. Det finns en speciellt sort, jag tror att alla vet vilken jag menar, som ger en obehag genom sina blickar. En tunnelbaneflört är inte härlig eller inte ens i närheten av mysig om den inte är omsesidig (säger man så?:S). Så snälla sluta att försöka tunnelbaneflört om ni inte får någon blick tillbaka och märker att motpartnen nästan spyr över din närvaro. Elakt men sant.

Idag har jag äntligen vart och klippt mig. Superhärligt. Dock inte supernöjd men det är verkligen inget fel heller. Kanske luggen blev lite kort? Men det kanske bara är bra så att jag även är snygg om några veckor då luggen är längre. Inte för att jag är ful, för fullkomligt vacker är jag verkligen hela tiden, vem kan inte tycka de?:D

Har tisdagarna och torsdagarna blivit min favvodagar? Ja kansek det, finns det något härligare än att sluta kl 13 respektive kl12? Helt underbart. Nu får man belöning för mödan i 2an...verkligen, superglad över mitt schema. Lite jobbit dock att börja kl 08 dessa dagar, magen kurrar riktigt mycket och högt när lunchen börjar närma sig.
Idag är schemat fullspääckat som vanligt på tisdagar! Kl 16 beger jag mig till hallen för att träna mina smågymnaster och som tur är så har jag min egen bowlingträning i samma hall, kan det bli bättre? Tisdagarna får mig verkligen att känna mig aktiv, fullrulle från kl 16-20!

På torsdag är det äntligen dags för mig att klippa håret, någonting som verkligen behövs eftersom det var läänge, läänge sedan jag gjorde det sist. Inge bra, jag vet! Och sen på fredag ska jag och J&J till stan för att jaga rätt på en partyklänning till mig, känns att det verkligen behövs. Så jag har någonting att ha på mig när man ska ut och röjja:)
Behöver även fixa klänning till våran studenskiva som ska gå i temat maffia, tänkte mig en liten snygg svart cocktailklänning eller kankse en färgklick`? Lysa upp dansgolvet;) + att jag behöver en vit fin eller liknaden färg till STUDENTEN! Snart så, snart...sen är skolan slut!
Kommer jag sakna den?....

Om det är någonting som aldrig för mig kommer vara töntigt, tråkigt eller gamalmodigt så är det dessa två speciella små nostalgisaker. Vykort och pappersbilder.
Nu för tiden skickas knappt vykort, när var det sist du fick ett? Kanske när din farmor eller bästa vän var utomlands? Själv älskar jag att få vykort. Man få för en sekund känns sig speciell. känna att någon annan människa lagt ner tid och tanke på dig genom att skickat ett handskrivet vykort. Vilket är mycket mer personlig än ett mail och det skänker tusen gånger mer glädje.
Jag får oftas vykort, som jag redan sagt, när någon av mina bästa vänner är ute och reser i något främmande, exotiskt härligt land. Men den person som skickar mig mest vykort är den som aldrig är ute och reser. Min farmor. Hon skickar kort när jag (eller min syster) fyller år, får sommar-, påsk, höst eller jullov, på alla hjärtans dag och när vi har namsdag. Har inte jag världens mest omtänksamma farmor. Små små saker som kankse inte var så betydelsefulla när man var liten men som ger så himla mycket mer nu när man är äldre.
Igår t.ex. kom mam och pap hem från landet och med sig hade mam tre stycken vykort som farmor skickat till mig. När jag först hörde de tänkte jag "spela roll om de är tre vykort - släng dom" (lite bortskämd med vykort kanske jag är). Men sedan när jag tittade på dem och märkte att de var från när jag var två och tre år gammal kunde jag verkligen inte slänga dem. Betyde alldels för rmycket.

Sedan har vi det här med pappersbilder. Idag är ju verkligen allting digitalt och jag själv som fotograf är ju mer än väl medveten om det. Men visst minns man när man var liten, hade precis fått sin egen kamera och lämnade in rullen och väntade och väntade för att bilderna skulle framkallas så att man skulle få se de för första gången. Den glädjen finns inte kvar idag. Nu pluggar man bara in en kabbel och så har man bilderna på datorn. Förr så fick man vänta, se fram emot någonting och längta. Saknar den glädjen.
Även känslan av att hålla någoting i handen. Att hålla i bilden och titta på den ger så mycket mer än att se dem på datorn. Precis känslan som med en bok. En bok är minst lika bra som en film, om inte bättre.
Även här måste jag slå ett slag för min farmor, är hon inte fantastisk? När min syster och jag var små spenderade vi flera veckor av vårat sommarlov hos farmor och hela tiden tog farmor en massa bilder på oss som hon sedan gjorde album av. Ett till mig och ett till min syster. Från att jag var 1 år (tror jag) tills kankse att jag vara 13 år så jag album som min farmor gjort. Hur härlig är inte den känslan att kunna gå tillbaka och minnas alla dessa härliga minnen?

Den bäta nostalgin för mig är verkligen vykorten och pappersbilderna.

Äntligen har paralympics börjat, iaf enligt mig. Tycker dock att det är synd att inte visas mer eller att det inte uppmärksamas mer i media. Överlycklig dock att SVT denna gång har gjort en anstränging och deras största satsning när det gäller paralympics.
Även om alla har ett handikap tycker jag det är mer imponerande att en del människor kan simma t.ex. fjärilsim utan ben, hur går de till liksom? Jag kan inte ens simma det med ben. Känns lite som en omöjlighet. Och just därför vill jag att dessa människor ska få mycket mera uppmärksamhet och beröm eftersom deras bedrifter ses som nästan omöjliga, iaf för mig. Beundrar dessa männsikor som mot alla odds gör det som de älskar. De ger aldrig upp.
Kanske borde världsimmarna som t.ex. Phelps tar sig en funderare. Även om de anses som bäst och snabbast finns det människor som uppnår samma bedrifter utan samma förutsättningar. Finns det andra som helt enkelt är lite bättre?

Igår gjorde jag min andra trip (i hela mitt liv) till Jordbro. Första gången var jag dock bara runt pendel och industriområdet, såg inte mycket av de och visst har jag även åkt förbi men aldrig riktigt varit i Jordbro. Men igår skulle jag plåta invigningen av Hammarby fotbollsakademi på Jordbromalmsskolan. Som tur var fick jag sällskap av Issa och Jenny som även gav mig en lite guidad tur genom Jordbro. 
Sermonin började först inomhus i deras Aula där ljuset sög även bakrund och allt så bilderna blev inte så bra, men sen skulle alla ut, tur att vi hade vädret på våran sida, hur snygga bilr bilder i regn?
Där fick alla barn stå i kö (KAOS) för att få atuografer av David Johansson och Haris Laitinen (rätt stavat?:S) som var semonins höjdpunkt och kändiskap :P
Så en massa bilder plåtade jag där ute som verkligen blev bra, David och Haris gjorde ju inte direkt bilderna sämre. Issa och Jennys komentar räcker ju: "Jävla va snygga dom är!"  Vet dock inte om jag kan hålla med att Haris är snygg, men med David är det inga tvivel;)
Kankse de kommer känna igen mig vid nästa match på Söderstadion? Vem vet....troligen inte:P

Så idag satt jag över 2½ timme i skolan. Helt ensam i fotosalen, kan det bli  skönare? Helt tyst och lugnt omkring en, vilket verkligen gör att man kan koncentrera sig på det som man skall göra. Lämnade sedan bilderna till akademin och väntar nu bara på respons och vart bilder ska visas. Hört att kankse på bajens hemsida och/eller i lokal tidningen "MItt i Haninge".
Kan det bli så mycket bättre?:)
Nu längtar jag super mycket till nästa hemma match, hoppas den blir bra mot Kalmar för jag är supersugen på att plåta!