Tänkvärt.
Vi människor, varför har vi alla så svårt att lita på varandra? Varför vågar vi inte ha tillit till andra? Rädslan att bli bortstött, är den så pass stor?
Att kunna lite på någon, finns de, går det verkligen att till hundra procent lämna ut sig till en främmande människa? Våga lite på att personen finns där och tar emot en när man faller?
Kan vi människor finna de förtroendet för någon annan? Att visa sig naken, helt naken, som man är, inte använda sig att något skydd..utan att helt naken stå för den man är och ha tillit att person finns där för den man är och inte för den som man skulle kunna vara. Att visa den nakenheten är jobbigt, det krävs otroligt mycket av personen. Rädslan för att stå där naken, för att sedan bli bortstött är för svår att ens ge svar på. Ingenting kan beskriva de. Men jag kan ge de ett försök.
Man märker på en gång. Smärtan som kommer har man aldrig känns tidigare. Hårt. Känslan börjar en bit ovanför magen. Som en bomb. Det smäller bara till. Sprider sig sedan sakta som en cirkel ut i kroppen. Varje del av kroppen. Smärtan går inte att undvika. Hela kroppen känner av det. När trycket nått hela kroppen, varje del ändå ut i fingertopparna så faller tårarna. Ljudlöst. Men de faller.
Att våga visa denna nakenhet för en främmande person, måste vi våga utsätta hos för. Våga visa en annan person våran egen nakenhet. Vem du är.
När du väl vågat lägga allt i en främmande människas armar, kanske du finner något större. Någonting som gör ditt mod att visa dej naken att växa som person. När du mött den känslan, vill du aldrig att den ska försvinna.
Att kunna lite på någon, finns de, går det verkligen att till hundra procent lämna ut sig till en främmande människa? Våga lite på att personen finns där och tar emot en när man faller?
Kan vi människor finna de förtroendet för någon annan? Att visa sig naken, helt naken, som man är, inte använda sig att något skydd..utan att helt naken stå för den man är och ha tillit att person finns där för den man är och inte för den som man skulle kunna vara. Att visa den nakenheten är jobbigt, det krävs otroligt mycket av personen. Rädslan för att stå där naken, för att sedan bli bortstött är för svår att ens ge svar på. Ingenting kan beskriva de. Men jag kan ge de ett försök.
Man märker på en gång. Smärtan som kommer har man aldrig känns tidigare. Hårt. Känslan börjar en bit ovanför magen. Som en bomb. Det smäller bara till. Sprider sig sedan sakta som en cirkel ut i kroppen. Varje del av kroppen. Smärtan går inte att undvika. Hela kroppen känner av det. När trycket nått hela kroppen, varje del ändå ut i fingertopparna så faller tårarna. Ljudlöst. Men de faller.
Att våga visa denna nakenhet för en främmande person, måste vi våga utsätta hos för. Våga visa en annan person våran egen nakenhet. Vem du är.
När du väl vågat lägga allt i en främmande människas armar, kanske du finner något större. Någonting som gör ditt mod att visa dej naken att växa som person. När du mött den känslan, vill du aldrig att den ska försvinna.
Kommentarer
Trackback
