Ett bär i förorten

Har har gjoirt mitt val för att kunna finna mig själv. Att kunna inse och erkänna för mig själv är tufft. Men de behövs. Jag behöver få vara ensam för att ta reda på vad jag själv vill och vad jag själv känner. Kunna göra det som hjärtat vill utan att behöva känna ångest.
Är glad över att alla är så förstående över mitt beslut och stöttar mig till hundra. Men jag vill inte se det som ett slut utan kanske blir det en början på en livslång och otroligt djup vänskap eller så kommer jag hitta tillbaka till den känslan jag hade för ett år sedan.
Känns så skönt att ha alla dörrar öppna och att det som jag trodde skulle stå i vägen inte alls är ett hinder.
Mina vänner - Ni är allt och jag är så glad att ni finns ett + att ni tänker precis som mig oxå :)


Min handledar har fått arslet ur vagnen i dag iaf och få tag på en kontaktperson till mig så jag kan åka till söderstadion och plåta - äntligen, nu kan jag planera min vecka bättre :)
Strax är det dags att dra på träning. Tror det är första gången det ska kännas riktigt härligt - Så mycket som man får av dess småtjejer är det inte många som kan ge :)

En dag kvar till benmärgsprovet - nervositeten kommer krypande...