Ett bär i förorten

Det blev en längre vistelse på landet än beräknat:P Hela helgen..men för att klara av det åkte vi hem meed syrran på lördagen och lira lite wii och sedan tillbaka ut igen för att njuta av solen och god mat=) Helt sjukt hur fort lovet har gått! Imorrn är det tillbaka till skolbänken och allt som ska göras. Kämpa ut till det sista.. Men det är inte lång tid kvar nu, helt otroligt!

Sista dagen på detta lov ska tillbringas med läxor, otroligt va? Men någonting som behövs så ångesten dämpar ig lite, trots att jag inte har mycket att göra har jag en tendens att hetsa upp mig, lr som jag vill uttrycka det, prestationsångst! Presterar bäst och högst på allt. Orken nu på sluten finns inte..men jag har iaf inte varit skoltrött längre än något år, finns ju dom som haft det sen års 7. Förstår verkligen inte hur de står ut, men kanske har det med ens egna mål och krav på sig själv. Eller sjunker kraven när skoltrötthten kommer? Ger man bara upp då för att man själv inser att det inte är någon mening att kämpa, eftersom det ändå inte kommer gå bra? Mycket knepigt dedär iaf..men tryggheten med skolan försvinner ju snart ifa..vad satan ska jag göra sen? Vad ska jag söka för jobb....?

Just nu går jag fler steg mot vuxenvärlden. Skolan tar slut..börja söka jobb, städat hela lägenheten:P och redan gjort mitt 4/5 blodprov. Snart ligger jag där som blodgivare om någonting såklart inte går snett men det hoppas jag inte på. Tiden bara springer i väg. Säg hejdå till de dagliga mönstret, loven och kraven och välkommna jobba för pengarna, finna nya rutiner, planera semester veckor och betala skatt..!
Livet var allt enklare när jag var 6 år..