Skrämmande

Det är verkligen helt galet. Slutet av mars nu och sen bara april, maj och lite juni kvar och sedan kommer jag aldrig mer att gå i skolan om jag inte får för mig att plugga vidare. Men chansen för de just nu känns liten. Alldelse för långt borta:P
Samtidigt som det känns skönt att det nu bara är lite kvar så är det rejält skrämmande. Det är så otroligt mycket som skall vara klart innan jag aldrig mer kommer gå i skolan igen. Panik.
Att bara få spola frm några veckor skulle verkligen inte skada. Inte heller blir det bättre när folk i klassen sitter och räknar ner dagarna. Visst är det super härligt att det typ bara är 8 veckor kvar i skolan men vilken ångest det medför. Allt ska bli klart. Alla kurser ska avslutas. Känner mig helt snurrig.
Det blir heller inte bättre att vi redan ska få våra studenmössar, nu på måndag, även om det ska blir grymt att få hålla mössan i handen och få testa den så är det verkligen ett tecken på att allt snart ska ta slut. En trygghet som varje ungdom har haft i 12 år bara försvinner och sedan ska man vara vuxen. Bara så där. Ska vi inte ha utbildning på de också? allt jäkla ansvar som medkommer. Man ska söka jobb, börja leta lägenhet och blablabla. Nejnej..kanske vara barn några år till?

Tror helt ärligt att jag inte kommer sakna mycket i skolan. Att bara få slippa alla läxor, prov..you name it..kommer vara som ett stenblock försvinner från mina axlar. Underbart. Men alla lov och korta dagar kommer jag aldrig mer att se. Jag kommer gråta när jag inser att alla andra har sitt härliga höstlov och där sitter jag, arbetslös:P
Livet är allt orättvist...eller vad säger ni? Aldrig är vi nöjda:P Först vill vi bli gamla så vi kan gå ut på krogen köpa sprit mm. Sedan efter de gnäller vi för att vi blir gamla och att jobbet är skit. Sedan gnäls det av barnen vi sätter i liv och sedan går vi bara och väntar på döden. Vad är egentligen meningen med livet? OM vi bara hittar fel hela tiden, hur ska vi då lära oss att njuta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0